Forsta inlagget fran Two White Horses kommer har,
utan svenska vokaler med prickar och ringar eftersom
jag, den ena hasten, befinner mig i Nicaragua. Denna
kvall har jag nastan dott, eller atminstone sett doden
i vitogat, nar jag var nara att bli overkord av en karra
dragen av tva vita hastar! Nar jag insag att jag skulle
do en sa underlig dod skrattade jag lite for mig sjalv,
och fick den energi som kravdes for att ta ett sprang
mot den raddande trottoaren. Tva vita hastar alltsa!
Vanliga bandbloggar kanske hintar om kommande
skivor och sa, men eftersom vi ar sa hemliga berattar
vi istallet om nar vi nastan moter doden i form av
vita hastar. Och sa vill vi beratta att duktige fotografen
Andreas Nilsson forevigat oss med vara artfrander, i
morgonljuset pa en frusen aker i Spoland. Mycket hogtidligt!
Lovisa
5 comments:
Det är ju ni som är duktiga!
men gu så fina bilder! Jag drömde härom natten om mitt dröm-alter ego; den vita hästen. För att göra en lång dröm kort så var kontentan att om jag dog skulle hästen dö och vice versa.
Så här tror jag det ser ut när man dör och kommer till himlen.
Man blir så glad i det tickande hjärtat.
åh fy katten vad fina pressbilder, som en dröm!
Post a Comment